Förintelsens minnesdag 27 januari 2010

O gamla Europa,
de moderna slaktningarnas världsdel,
proletärarkebuseringarnas, borgarslaktningarnas
och gaskamrarnas land.
Vem sjunger. Vilka sjunger. Vad sjunger de?

HARRY MARTINSON: Dikter om ljus och mörker


Den 27 januari 1945 befriades koncentrationslägret Auschwitz. År 2005 deklarerade FN denna dag som internationell minnesdag och den har sedan år 1999 varit en nationell minnesdag. Forum för levande historia arbetar långsiktigt med Förintelsens minnesdag och har som en kunskaps- och kulturinstitution till uppdrag att fördjupa kunskapen om brott mot mänskliga rättigheter – både de brott som skett i historien och de som sker idag.

www.levandehistoria.se

Fakta om Förintelsen ~ DVD från Forum för levande historia ~ består av tio korta avsnitt, som ger bakgrund och belyser olika delar av Förintelsen:
Judarnas historia, Hitler och antisemitismen, Tyskland under mellankrigstiden, Nazisterna kommer till makten, Nürnberglagarna, Kristallnatten, Getton i krigets skugga, Folkmordet inleds, Förintelselägren upprättas, Befrielsen av lägren

På www.levandehistoria.se finns värdefull information om Folkmord, Rwanda, Antisemitism, Islamofobi, Rasbiologi, Folkmordet 1915, Förintelsen, Antiziganism, Rasism och främlingfientlighet, Forum för levande historia, Kommunistiska regimers brott mot mänskligheten, Intolerans, Homofobi, Mänskliga rättigheter

Det finnes skydd mot nästan allt som är
mot eld och skador genom storm och köld
ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.
Men det finns inget skydd mot människan.

HARRY MARTINSON: Aniara





Hur var det i Sverige under andra världskriget? Projektet Sverige och Förintelsen komplicerar bilden av Sverige som en neutral ö i krigets Europa. På denna plats ~ En vandring genom krigets Stockholm beskriver trettio platser i centrala Stockholm utifrån händelser kopplade till andra världskriget, nazismen och Förintelsen. Forum för levande historia påminner om trettio händelser på välbekanta adresser från krigets Stockholm.





Harry Martinson engagerade sig starkt för Finlands sak och reste runt i Sverige och propagerade för Frivilligkåren. I Verklighet till döds, 1940 skriver han om Finska vinterkrigets fasor och om den samtidiga verkligheten i Stockholm.






Holger Tidman - Harry Martinsons alter ego som frivillig i Finska vinterkriget - ansåg att det var en olycka att centrum för hjälpverksamheten till Finland låg i Stockholm. Holger kände av stämningen i fält när han gick postrond i dödens stora socken Salla. "Kommer du från Stockholm? Så kunde orden falla när han kröp in och ut ur jordkulorna i främre linjen. - Ja. - Och de har förstås inget varmvatten? - Nä. - Tänk om de sedan när det blir sommar måste vara utan glass också, vilket öde!" [---]

"Allt blev borta i larm och eld, skrik, fasa, ond verklighets fasa utan gräns. Själva norrskenets uppspända påfågelsstjärt som varje natt spelade av och an med sina pråliga fjädrar höjda över krigets skriande elände, själva den stjärten blev sotad och död och slocknade av, när ansiktsskotten, de hemska ansiktsskotten, träffade sitt mål, i öga, i öra, i kind.
Ja, ingen beskriver det. Det är ett brott att tro sig kunna beskriva det. Bespara pennorna den grymma kattleken och det hyeneriet att hyckla sig kunna skildra hur allt förlöpte när fasa och granat slet av senor, när kulsprutesvärmen regnade ihjäl bröstet, när foten skulle ta steget men inte mera fanns, medan kölden uppsökte såren och dödade verklighet med verklighet."

Bertil Palmqvist skriver i sin kommentar till Verklighet till döds: "Det går att se en alldeles bestämd avsikt från Martinsons sida med att ta fram Guernica, det är frestande att läsa Verklighet till döds som en pendang i ord till Picassos bild."

Harry Martinson skriver: "Bildgeniet Picasso, den gåtfulle protestmålaren, försökte uttrycka Guernicas skri av fasa. Han gjorde det med medel som dittills aldrig varit prövade. Han lyckades. Och han förstods av alla dem som vågat se djupt och se länge på materiens och energiens tragedi sådan den spelar sig skriande och rytande, högre och mer förfärande än vad mänsklig mottaglighet förmår föreställa sig. Picassos Guernica är en tavla som skriar mer till stjärnorna än till den tillfällige betraktaren, på samma sätt som ett skri inte är riktat till någon bestämd utan bara är ett skri som genomsliter rymden".

Guernicas skri av fasa i Pablo Picassos bidrag till världsutställningen i Paris 1937 uppfattas på helt annat sätt av en recensent av konstverket vid en utställning på Liljevalchs konsthall på Djurgården i Stockholm 1938.

Gotthard Johansson, som i Svenska Dagbladet recenserade utställningen på Liljevalchs konsthall, var mycket positiv. Han beskrev den som en "ren, intellektuell njutning" men var tveksam till konstens opinionsbildande kraft. "Ett är säkert, att för den sortens propaganda behöver Franco inte vara rädd. [---] Om Picassos Guernica-bild förmår resa någon indignation, så kommer den snarare att rikta sig mot den moderna konsten än mot Franco."


DEN LILLA ÖN

Det fanns en liten ö i varje sekel,
en ö av tid med oförgänglig glöd.
Omkring den fanns en ocean av nöd,
av krig och förödmjukelse, förtryck och död.

Och ändå var den ön vår enda räddning.
På den satt före döden Sokrates,
på den satt i ett annat hav en Budda
och på en tredje vid ett kors satt Kristus.

Den lilla ön blev aldrig mycket större.
Det sannas värld har alltid suttit trångt.
Var finns den lilla ön i dag i världen.
Det vet om tusen år de som då leva
om de om tusen år nått lika långt.

HARRY MARTINSON: Vagnen


Just nu pågår en utställning av Evert Lundquists måleri - utan guldramar - på Moderna Museet i Stockholm. Ett av de utställda konstverken är "Yxan" - också den avklädd sin ram. På Förintelsens minnesdag 27 januari 2010 blir den en konkretion av Harry Martinsons dikt Vanmakten ur Gräsen i Thule

En gång fann jag inne i en skog, en yxa nedhuggen i jorden
ända till hammaren.
Det var som om någon där velat klyva hela jorden i två
delar med ett enda hugg.
Viljan hade inte saknats, men skaftet hade gått av.


"Wer die Geschichte vergisst, muss sie wieder erleben"
~ Den som glömmer historien är dömd att upprepa den ~

Rune Liljenrud