Sitter på tåget till Bokmässan i Göteborg och tänker på Martinsons bild av Blekinge. Det är en fantastisk höstdag, bokarna i västra Blekinge börjar skifta i gulrött. I Mörrumsån står sportfiskarna i rad, spända och intensivt levande i nuet.
Det är lätt att trivas här. Varför dröjde Harry så länge med att återvända någon längre tid till detta själsläkande mosaiklandskap? Kanske ligger svaret i det faktum att vi har alla barndomen med oss, vart vi än reser.
Får fundera vidare, på söndag den 30 september kl 12 kanske du och jag träffas och kan diskutera detta öga mot öga. Då ska jag nämligen prata om Martinson och Blekinge på Bokmässan, De litterära sällskapens scen.
Det är lätt att trivas här. Varför dröjde Harry så länge med att återvända någon längre tid till detta själsläkande mosaiklandskap? Kanske ligger svaret i det faktum att vi har alla barndomen med oss, vart vi än reser.
Får fundera vidare, på söndag den 30 september kl 12 kanske du och jag träffas och kan diskutera detta öga mot öga. Då ska jag nämligen prata om Martinson och Blekinge på Bokmässan, De litterära sällskapens scen.
Harry Martinson-sällskapet bjuder in dig som är intresserad till vår monter B08:86. Torsdag - söndag.
Ingemar Lönnbom
4 kommentarer:
Hej Hanna!
Kul att du kollar vår hemsida ibland. Om Martinsons "lyckliga" slutversion skriver Johan Wrede på sid 37 - 40 i sin doktorsavhandling "Sången om Aniara. Studier i Harry Martinsons tankevärld", Bonniers Stockholm, 1965.
Åke Widfeldt
Mer om Aniaras "lyckliga" slut:
I Johan Stenströms avhandling "Aniara - Från versepos till opera" (Corona, 1994, sid. 211 - 215) behandlas också ett alternativt slut på berättelsen om Aniara. Där återges bl a sång 93 i den alternativa versionen, där räddningen till "Cap Celeste" på stjärnan "Proxima Centauri" introduceras.
Åke Widfeldt
Skicka en kommentar