100-årsminne av Lars Ahlins födelse 4 april 1915 "Läs mig som läser er" ~ "Vi läser dig Lars Ahlin"

"Att främja intresset för och studiet av . . ."

De flesta litterära sällskapen har någon sådan ändamålsformulering inskriven i sällskapets stadgar. I Harry Martinson-sällskapets stadgar från år 1984, anges att sällskapets syfte är

* att vidga och fördjupa intresset och förståelsen för Harry Martinson och hans författarskap

* att uppmärksamma och stödja forskningen kring hans liv och diktning 

* att verka för att Harry Martinsons texter hålls tillgängliga i goda tryckta upplagor

Lars Ahlin-sällskapet, som bildades år 2000, har i sina stadgar som ändamålsparagraf "att främja intresset för och studiet av Lars Ahlin".

Det finns många beröringspunkter mellan Harry Martinsons och Lars Ahlins författarskap, deras uppväxtvillkor och deras erfarenheter av luffarliv. I novellen "Härligt grönt gräs", som först utgavs 1944 med novellsamlingen "Inga ögon väntar mig", skildras bland novellens pastoralt vackra naturscenerier, luffarlivets hårda villkor för luffarna Frans och Bosse, som främlingskap, rädsla och hungerns gastkramande smärta. "Om man vore ko ändå, sa Frans och smekte det härliga gröna gräset. Då behövde man bara..."

Det är intressant att jämföra Lars Ahlins luffarerfarenheter och tankar genom beskrivningen av luffarna Frans och Bosse i "Härligt grönt gräs" med skildringen av de erfarenheter luffarna Kristofer Teodor Bolle och Sandemar (Sand-gren/Mar-tinson) gör i Harry Martinsons livsfilosofisk-symboliska tänkebok "Vägen till Klockrike", 1948.

Harry Martinson, som år 1944 erhöll det första Svenska Dagbladets litteraturpris, instiftat detta år när tidningen firade 60-årsjubileum, fick dela priset med bl.a Lars Ahlin. 

År 2008 gavs Svenska Dagbladets litteraturpris till Li Li, som året därpå när Harry Martinson-sällskapet firade 25-årsjubileum, tilldelades det första Klockrikestipendiet till Harry Martinsons minne.

Harry Martinsons delvis självbiografiska debutroman "Nässlorna blomma", 1935, "Vägen ut", 1936 och Lars Ahlins debut med idéromanen "Tåbb med manifestet", 1943 kan vara ingång för studium av de båda författarnas arbetardiktning. Harry Martinson rannsakar sin barndom och skildrar det utackorderade sockenbarnet Martin Tomasons hårda livsvillkor. Lars Ahlin skildrar den arbetslöse grabben Tåbb, Tobias Jansson, som i kamp med socialismens etik söker sin livsstil. 

Bådas författarskap är efter debuterna mycket stora och omfattande och de är båda föremål för vetenskapliga studier och avhandlingar.

År 2009 gav Lars Ahlin-sällskapet ut texter om Lars Ahlin 1943-2009 "Läs mig som läser er", med Christer Ekholm som redaktör. Bokens titel är hämtad ur Lars Ahlins roman "Bark och löv", 1961 "Läs mig som läser er! Det är min bön och syssla".

Christer Ekholm skriver: "Detta att bli läst är viktigt för de flesta författare, men för Lars Ahlin var det ett existensvillkor. Han såg diktandet som ett kall, ett uppdrag, en social handling, samtidigt som han med emfas höll på läsakten som den egentliga realiseringen av verket. Litteraturen blir på allvar till först då den träder i funktion. Jag vet heller ingen annan diktare med ett så intensivt intresse för receptionen av de egna texterna som Ahlin".

Som ett svar på Lars Ahlins vädjan om att bli läst, ger Lars Ahlin-sällskapet i samband med 100-minnet av Lars Ahlins födelse den 4 april 1915, ut essäboken "Vi läser dig Lars Ahlin", 2015 där goda kännare av Lars Ahlins författarskap skriver om vilken relevans Ahlins texter har för nutida läsare.

När 100-årsfirande  i år sker på olika sätt och på många platser, så är detta väl förberett av Lars Ahlin-sällskapet. Den fråga som Sällskapet ställer sig, behöver varje litterärt sällskap arbeta med:

Hur det är med författarskapets aktualitet för nutidens människor? 

Gör Ahlins tidlösa kvalitet honom svårhanterlig för en tid som väjer för det mänskligas komplexitet - som någon kulturskribent skrev? Också den frågan är intressant att relatera till Harry Martinsons författarskap. 

Vilka jämförelser kan göras mellan Harry Martinsons "tystnad" efter diktsamlingen "Vagnen", 1960 till "Dikter om ljus och mörker", 1971 och Lars Ahlins 23 års långa "tystnad" (1962-1984) efter "Bark och löv", 1961?

Litteraturtidningen "Parnass" 1/2015 har flera artiklar om "Lars Ahlin - en svåråtkomlig gigant" och Lars Ahlin-sällskapet skriver intressant om hur man arbetar för uppfylla Sällskapets ändamålsparagraf "Att främja intresset för och studiet av" författaren. Bl.a Svante Junker skriver mycket belärande om detta. 

Lars Ahlin-sällskapet har inför 100-års firandet av Lars Ahlin läst och samtalat om alla Ahlins 28 efterlämnade böcker, inklusive två utgivna av Sällskapet. Läsning och "bokprat" har pågått under tiden november 2008 till december 2014. Man har promenerat i Ahlins fot- och romanspår genom att följa en slinga av 14 skyltar med textutdrag ur 8 av hans romaner - som finns i Lars Ahlins födelsestad Sundsvall. Man har inte bara läst skyltarna utan också berättat om vad som tilldrar sig i romanerna. Promenaderna har sedan följts av "Litterär tesalong". 

Lars Ahlin-sällskapet vill ge svar på frågan om man kan få ut något och lära sig något av Ahlins böcker. Sundsvalls kommun inrättade år 1991 Lars Ahlin-stipendiet "för att hedra ett stort och säreget författarskap".



I samband med 100-årsminnet av Lars Ahlins födelse utkommer bl.a hans roman "Natt i Marknadstältet" från år 1957 i ny upplaga  - allmänt ansedd som hans kanske främsta verk. Gärna en omläsning av romanen för att hedra författaren Lars Ahlins minne!

Svante Junker avslutar sin artikel i Parnass 1/2015  "Att främja intresset för och studiet av..." med Milan Kunderas utsaga:

"Romanens innersta väsen är komplexitet. Alla romaner säger till sina läsare: 'Saker och ting är inte så enkla som ni tror.' Detta är romanens eviga sanning, men dess röst blir allt svagare i en värld som grundar sig på enkla och snabba svar, som hinner före och utesluter själva frågan".

Romaner bjuder förutom underhållning på möjligheten att förändra sitt leverne. Utmanande. - Så avslutar Svante Junker sin artikel "Att främja intresset för och studiet av..." 

- Visst är det väldigt mycket också av Harry Martinsons tänk i detta!

Rune Liljenrud

HARRY MARTINSON: PÅSKLILJAN Tidningen Arbetet 4.4.1942 "Förstummad till vår ande frist"

 

 

 

PÅSKLILJAN

Förstummad till vår ande frist.
Kan vårens lilja giva
den trösten? Inte mig emot,
ty jag vill bättre bliva.

Dess kalk kan tala annat språk
än det vi själv förvrida.
Tyst viskar liljan sina ord
om andens ängar vida.

Allt talar där om annat liv
än lystenhetens händer.
Träd ut ur djuriskt hat och kiv
och lyss till bäck och stränder.

Den ljusa liljan säger mig
hur än vi sönderskära,
att utan vår förskyllan bär
var vår på nytt sin ära.

Så är det tid för ödmjukhet
och lyhördhet och rening.
På nytt en blick ur evig sol
förkunnar evig mening.

HARRY MARTINSON
Ill. Axel Hennix
Tidningen Arbetet 4.4.1942

 



"Tyst viskar liljan sina ord

om andens ängar vida."

 

Rune Liljenrud

Tomas Tranströmer avliden ~ "Våren ligger öde"

 

 

Tomas Tranströmer

 Född 15 april 1931 ~ Död 26 mars 2015

 

Våren ligger öde.

Det sammetsmörka diket

krälar vid min sida

utan spegelbilder.

 

Det enda som lyser

är gula blommor.

Jag bärs i min skugga
som en fiol
i sin svarta låda.

Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånaren.
 

TOMAS TRANSTRÖMER
 

APRIL OCH TYSTNAD
 

Ur Sorgegondol

 

 

Requiescat in pace!

http://harrymartinsonitiden.blogspot.se/2013/05/3-arshogtiden-sondag-5-maj-2013.html

 

Rune Liljenrud

 

 

"Kärlek bland nässlor - ett brännande problem"

Alternativa studentämnen

Under årens lopp satte tredje ring vid Fjellstedtska skolan i Uppsala ihop s.k. skämtämnen för studentskrivningen i svenska. En lista över årets ämnen spikades på ingångsdörren till Fjellstedtska skolan vid Järnbrogatan intill Fyrisån i Uppsala. Listan över årets skämtämnen kunde också läsas i flera dagstidningar. Fjellstedtarnas studentämnen var något man såg fram emot och som diskuterades med muntration. 

Fjellstedtska skolan, Uppsala 

Oljemålning av Gusten Widerbäck,1938

Bilden efter foto av Pelle Johansson, 1997 för 2015 års

Årsskrift för Kamratföreningen Gamla Fjellstedtare

"Kärlek bland nässlor

- ett brännande problem"

var ett av ämnena bland 1963 år alternativa studentämnen. (Stoffet ska hämtas ur modern svensk litteratur) angavs inom parentes efter själva ämnet. Säkert var tanken den att Harry Martinsons diktning skulle ge material för behandling av ämnet, Nässlorna blomma, 1935 och dikten Natur, ur Nomad, 1931

Natur

Allt var så grått, så grått,

och världens svälta tjöt

i blodigt oförnuft -

och dö jag ville inte, ville inte.

Jag fann ett hundlokshav vi nyttorågens strand

och badade mitt ansikte i kryddor ifrån ambras

rike.

Min heta nässelbrända kropp och själ

blev ett med grön extas:

O, hemlighet! O, hemlighet!

HARRY MARTINSON: Natur

De alternativa svenskämnena vid Fjellstedtska skolan 1963 gav ytterligare val för litterär djupdykning i svensk litteratur:

"Den döde"

- en levande dikt?

Här tänktes nog Esaias Tegnérs dikt "Den döde", skriven o.1834 bjuda underlag för uppsatsskrivandet. En möjlighet till fördjupning i Esaias Tegnérs liv liksom i den antika mytologin ger denne grekprofessors högstämda diktrader "I skaldens bröst sin nyckel dikten har...nu glad som gudar i Olympens sal..."

"Röda rummet

- en grön författares utsvävningar i det blå"

Hans Lindström var en av de mycket kompetenta lärarna som undervisade vid Fjellstedtska skolan i Uppsala. Han hade år 1952 skrivit akademisk avhandling och föredömligt utrett "Hjärnornas kamp - psykologiska idéer och motiv i Strindbergs åttiotalsdiktning". Den som avsåg att skriva en uppsats med ämnet "Röda rummet - en grön författares utsvävningar i det blå" gjorde det minsann inte lätt för sig och att välja detta ämne utan kunskap hämtad ur Hans Lindströms enorma kompetens om August Strindberg, vore inte möjligt. Detta visste alla gymnasisterna på Fjellstedtska skolan i Uppsala.

Ämnen med stor bredd

Också andra ämnen fanns att välja bland, för den som inte direkt ville fördjupa sig i den svenska litteraturen. Fjellstedtska skolan i Uppsala var ett helklassiskt gymnasium med fem årskurser latin, fyra årskurser grekiska och två årskurser hebreiska. Ett av de alternativa ämnena var

 "Pasifaes tjurighet - Minos olycka"

vilket gav möjlighet för den av grekisk mytologi intresserade, att visa sina kunskaper däri. Men ämnet förde också vidare in i litteraturens värld genom Ikaros, som förfärdigade vingar av vax och fjädrar för att fly från labyrinten på Kreta, där han inpärrats. Ikaros blir en symbol för hybris, övermod, och finns rikt behandlad av flera stora diktare, bl.a Werner Aspenström som var "Harry Martinsons bäste lärjunge", såsom Tommy Olofsson beskrev honom efter Werner Aspenströms död den 25 januari 1997.  Werner Aspenström har två dikter om Ikaros; "Ikaros och gossen Gråsten" ur diktsamlingen Dikter under träden, 1956 samt "Ikaros, försenad, ger sig av" ur diktsamlingen Inre, 1969. 



Werner Aspenströmsällskapet har år 2015, som medlemsbok för Sällskapets medlemmar, utgivit Werner Aspenströms samlade dikter. Boken omfattar hela 850 sidor, och innehåller förutom Aspenströms samlade dikter 1943-1997 också ett informativt förord av ordföranden i Werner Aspenströmsällskapet Hans Isaksson, som i en ålder av 72 år avled kort efter att boken hade nått Sällskapets medlemmar.

Bland de mera svårgreppade av de 17 alternativa studentämnena 1963 på Fjellstedtska skolan i Uppsala fanns exempelvis

"Ortopediska synpunkter

på de germanska folkvandringarna",

"Sveriges senaste historia

är dess statsministers

- är den satsen giltig?"

"Järnvägarnas skenbara betydelse"

"Min dikt"

Det sista alternativa svenskämnet år 1963 var "Min dikt" och detta ämne skulle vara möjligt att behandla medelst ett personligt, självbiografiskt alster som en tolkning av ens egna författardrömmar. Sådana kunde få näring av tidigare Fjellstedtares erkända och lästa diktning. Främst räknas Lars Ahlin och Göran Tunström till de stora svenska författare, som varit elever på Fjellstedtska skolan i Uppsala och som fortfarande är allmänt lästa. 



Lars Ahlin var likt Harry Martinson under en tid luffare, då han också försökte sälja dikter, vilket inte gick så bra för honom. I novellen "Härligt grönt gräs", som först utgavs 1944 med novellsamlingen "Inga ögon väntar mig", skildras bland novellens pastoralt vackra naturscenerier, luffarlivets hårda villkor för luffarna Frans och Bosse, som främlingskap, rädsla och hungerns gastkramande smärta. "Om man vore ko ändå, sa Frans och smekte det härliga gröna gräset. Då behövde man bara..."

Det är intressant att jämföra Lars Ahlins luffarerfarenheter och tankar genom beskrivningen av luffarna Frans och Bosse i "Härligt grönt gräs" med skildringen av de erfarenheter luffarna Kristofer Teodor Bolle och Sandemar (Sand-gren/Mar-tinson) gör i Harry Martinsons livsfilosofisk-symboliska tänkebok "Vägen till Klockrike", 1948.  Lars Ahlin skulle 2015 ha fyllt 100 år, vilket firas stort, bl.a med att Litteraturtidningen Parnass ägnar ett helnummer åt Lars Ahlins författarskap, "Lars Ahlin - en svåråtkomlig gigant".

 

Lars Ahlin-sällskapet ger med anledning av 100-årsfirandet, ut "Vi läser dig Lars Ahlin", där goda kännare av Lars Ahlins författarskap skriver om vilken relevans Ahlins texter har för nutida läsare.

"Kärlek bland nässlor" 

Nässel-

frossa

21–28 juni

2015

Tema:

I flyktens spår

www.nasselfrossa.se

Rune Liljenrud



Vad har vår tids människa för möjlighet att överleva?

 

Frågan "Vad har vår tids människa för möjlighet att överleva?" ställs år 1967 till Harry Martinson av Carl Magnus von Seth, i en intervju för Radio Blekinge. Intervjun finns utgiven med kommentar av Stefan Sandelin, som bl.a skriver:

 

   "Harry Martinson spaltar upp problemet, ser det först som en cynisk, rent biologisk kalkyl; ett antal individer överlever och därmed livet. Detta är oacceptabelt ur humanistisk synpunkt. Kärnfrågan blir istället hur mycket av den mänskliga med tillvaron som kommer att överleva."

 

   Harry Martinson avslutar intervjun med att säga:  "Men eftersom tiden och åren går, så inser man också att eftersom befolkningen ökar i världen och problemen därigenom blir fler och fler, så krävs det en utveckling av denna teknik mer och mer också för att kunna hålla jämna steg med befolkningsutvecklingen. På så sätt har jag kommit fram till på senare år att tekniken, den moderna tekniken, det är det enda som kan rädda världen från undergång, samtidigt som mycket av förstörelsetekniken samtidigt hotar med undergång. Vetenskap och teknik är de enda möjligheterna att lösa dessa problem och det får man inte misströsta om."

 

    Stefan Edman har regelbundna krönikor i Livsmedelsarbetarnas tidning MÅL & MEDEL, där han i Harry Martinsons anda lyfter fram frågor om mänsklig överlevnad. I senaste nummer av tidningen skriver han under rubrik "Miljö och politik" om jordbrukets kris:

 

   "...600 000 hektar prima jord ligger för fäfot i en värld där livsmedelsproduktionen totalt måste fördubblas..."

 

Avräkningspriset för ett av människans främsta livsmedel, mjölk har på ett år minskat med nästan en fjärdedel och detta har orsakat akut likviditetskris för mjölkbönderna. Svenska krav och regler för djurens välfärd, miljön och landskapet gör konkurrensen med andra länder kännbar för stora delar av livsmedelsproduktionen. Allt hänger på prismekanismerna. Sveriges självförsörjningsgrad på mat tillhör de allra lägsta i världen. Samtidigt som 600 000 hektar prima jord ligger för fäfot i en värld där livsmedelsproduktionen totalt måste fördubblas till seklets mitt, framhåller Stefan Edman.

 

   Vad har vår tids människa för möjlighet att överleva? Den frågan slet Harry Martinson med och i hans anda kämpar också Stefan Edman därmed.

 

ISBN 978-91-637-2661-3 Bildlikt Förlag



 

   MARKUS - DEN MODERNE BONDEN
är en samtidsdokumentation från år 2013 och en inspirationsskrift för dem som trots de mycket stora svårigheter som finns, ändå vill satsa på ett yrkesliv som bonde. Vi får i boken följa 23-årige Markus Lindgren under hans första år efter övertagandet av ett anrikt jordbruk i byn Ragvaldsträsk, cirka 15 km söder om Skellefteå i Västerbotten län.

   Det är fotograf Camilla Öjhammar som till text av författaren och frilansjournalisten Lars Westerlund får läsaren att djupna i förståelsen av värdet i svenskt jordbruk. "Det bästa med att vara lantbrukare är att man själv bestämmer över sin arbetsdag."

 

   Ordföranden i LRF Västerbotten Arne Lindström har skrivit ett engagerat förord  i boken MARKUS - DEN MODERNE BONDEN:

 

   "Människan är beroende av att det hon gör är meningsfullt, och få näringar torde erbjuda så mycket mening som just jordbruk. [...] Jag har en bestämd känsla av att fastigheten kommer att få se ytterligare generationer komma och gå, allt för att du och jag även i framtiden skall ha mat på bordet."

 

Harry Martinson, Stefan Edman och Den moderne bonden sliter med samma angelägna fråga:

 

Vad har vår tids människa för möjlighet att överleva?

 



 

 

HARRY MARTINSON: Ur Passad

En del av tillvaron är i din makt,
en annan del icke.
                                 Epiktetos

 

 

LI KAN TALAR UNDER TRÄDET

 

V

 

Avfärda inte det mänskliga

med ständiga hänvisningar till det upphöjda.

Det är i sinne as rike där smärtorna och glädjen bor

som vår värld skall förklaras.

Det självklara slår in i våra sinnen med solkraft.

Solen skänker oss dagligen livet ur det upphöjda

men i våra sinnens riken.

Utan tillit till denna grund och detta valv av självklarhet

uppstår i get sanningsförhållande uthärdbart för oss.

Sanning och rätt har i sinnenas värld en av sina boningar,

den boningen är vår, och den boningen är rik.

 

Men var säker, det finns en högre sanning som överblickar

alla andra.

Den vaktar dem som solen vaktar fälten från frost.

Vi är alltid iakttagna av en fri sols livgivande öga.

Upptäcka vi udret i detta skall våra sinnen få fönster  mot

himmelen.

 

Sanningen behöver inte oss.

Det är vi som behöver den.

Sanningen är inte angelägen.

Angelägenheten är helt på vår sida.

 

*

HARRY MARTINSON: Ur Passad

 

Rune Liljenrud

Bengt och Ing-Marie Bejmar från Jämshög, nya hedersmedlemmar i Harry Martinson-sällskapet

Våra nya hedersmedlemmar
 i Harry Martinson-sällskapet

 BENGT & ING-MARIE BEJMAR

klädda i sina "tjänstekläder" Bengt Bejmar med
Harry Martinsons GYRO "Det är ont om jordklot"
Ing-Marie Bejmar med "Nässelfrossas" nässlor

Våra högt värderade vänner Bengt och Ing-Marie

ständigt i tjänst för Författarbygd Jämshög

Tack att Ni finns!

Rune Liljenrud