Harry Martinson-sällskapets årsbok 2011

FÖRORD till Bengt E. Anderson: BREV kring en resa utan mål ~ Harry, Moa och herrarna Bonnier

Harry Martinson-sällskapets 25-årsfirande år 2009 avslutades med en temadag i Näbbeboda skola, där Harry Martinson gick sitt fjärde skolår 1914-1915 med Karl Johan Staaf som lärare (Stav i Harry Martinsons Nässlorna blomma). Dagens tema var ”Näbbeboda akademi - Byskolan som födde en Nobelpristagare. Vanan är halva naturen – om skola, kunskap och pedagogiska knep”.

Bengt E. Anderson, journalist, fil dr medverkade i temadagen med föredraget ”Signaler och symboler i Nässlorna blomma”. År 2000 framlade han vid Göteborgs universitet en akademisk avhandling för avläggande av filosofie doktorsexamen ”Att rannsaka en barndom. Harry Martinsons Nässlorna blomma: Tillkomst och tematik”. Doktorsavhandlingen är lättillgänglig i sitt språk och mycket värdefull i den omfattande litteraturen omkring Harry Martinsons diktning.

Bengt E. Anderson föddes i Jengi-Hessar, Sinkiang (Xinjiang) i Östturkestan, där hans föräldrar Judith och John Anderson då arbetade. Efter sina första levnadsår i staden Kashgar kom han tvåspråkig till Sverige. Han har sammanställt en översikt av diplomaten och språkforskaren Gunnar Jarrings vetenskapliga arbeten om det uiguriska språket. Anderson har i år publicerat boken ”Judith och John - Breven från Kashgar”, som bl a bygger på hans tidiga personliga minnen från den nordvästligaste kinesiska provinsen.

Bengt E. Anderson har under 15 år tjänstgjort i London för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT). Samtidigt var han frilansmedarbetare i Sveriges Radios nyhetsprogram och gjorde regelbundna produktioner för Obs Kulturkvarten. Han har arbetat för Åhlén & Åkerlunds förlag, varit redaktionschef för Idun och chef för Radio Kronoberg.

Under arbetet med doktorsavhandlingen ”Att rannsaka en barndom” läste och samlade Bengt E. Anderson mycket, som han inte kunde ta med i avhandlingen eller dess omfattande notapparat. Detta värdefulla material har erbjudits Harry Martinson-sällskapet, vars uppgift enligt stadgarna är ”att vidga och fördjupa intresset och förståelsen för Harry Martinson och hans författarskap, att uppmärksamma och stödja forskning kring hans liv och diktning och att verka för att Harry Martinsons texter hålls tillgängliga, på svenska och andra språk, i goda tryckta upplagor”.

Boken, som Du håller i Din hand, är Harry Martinson-sällskapets årsbok 2011. Den ger en fängslande bild av hur ett gott samarbete mellan de erfarna bokförläggarna Bonnier och ett par oprövade, nya författare ger goda resultat. Bengt E. Anderson lyfter journalistiskt väl fram herrarna Bonniers stora kompetens, tålamod och nitiska arbete för att stödja sådana självständiga författarskap, som man insett de goda kvaliteterna hos, men som hade en smärtsam skapelseprocess att genomgå. Harry och Moa Martinson tar, om än på mycket olika sätt, emot bokförläggarnas hjälp och vänder sig till dem som till nära vänner. ”Indeed, I would call criticism a creation within a creation”. (Oscar Wilde, ”The Critic as Artist”.)

Harry och Moa Martinsons personliga motsättningar finns med i Bengt E. Andersons redogörelse, men får inte vara det viktiga, utan tjänar som hjälp till förståelsen av de framväxande viktiga författarskapens ”Sitz im Leben”. Bengt E. Anderson omnämner en drömdikt av Harry Martinson med fyra strofer Jag stod i drömmens skrämselkatedral, som Ingvar Holm berör i sin bok ”Myter Målningar Motiv”. Dikten skrevs, enligt Martinson själv, år 1931 ”som en annotation efter en verklig dröm”, men publicerades först två år efter Harry Martinsons död, i den postuma diktsamlingen Doriderna, 1980. Drömdikten har där även en femte strof, som möjligen kan vara en nyckel till förståelse av vad som djupast skedde i det som syntes ske i de båda författarnas liv och kreativa skapande.

Han vaknade. Det grydde. Det var dag.
Och samariten Nobia satt tyst, men hörde än
hur ekot av de skrik hans drömmar pressat
ur hans rädsla klang.
Hon sökte efter ord som enkla nog
att fattas av en främling dock ej var
av sådan art att menlösheten själv
fördrev hans tillit, knappast vunnen än.
I enkel handling fann hon slutligt dem.
Och hon stod upp och läskade med mjölk
från Gondrins hedar denna flyktings mun.


Rune Liljenrud

~~~~~~~~~~

Årsbok 2011 till medlemmarna
i Harry Martinson-sällskapet.
Producerad i samarbete med Vekerum förlag.
För kompletterande inköp av denna eller
andra skrifter från Sällskapet,
se hemsidan www.harrymartinson.org

Boken kan också köpas i bokhandeln
eller från förlaget: Vekerum.
Box 14, 293 21 Olofström.
Tfn 0454 91542

Adressen till Harry Martinson-sällskapet:
Kulltorpsvägen 2, 293 71 Jämshög.
Tfn 0454 46340. info@jamshog.org

Layout Cheettah Bengtsson
Papper Scandia 2000 Ivory 115g
Tryck Mixi Print AB, Olofström 2011
Inbindning Svanberg Bokbinderi, Lessebo

ISBN 978-91-86722-91-3

Harry Martinson finns med i filmen "Landet som inte längre är"

Barndomens skog

Barfot från tuva till tuva jag sprang
sökande bondens kor,
såg hur den speglade himmelen vred
i tjärnen sitt tottmolnshjul.

Det var i sommarens skogar där livet lekte,
kvällen var djup av trast
och himmelen hög av svala.
Ingenting kom av allt jag drömde och ljög mig,
men minnet livar mitt liv
och minnen är färdiga drömmar.

Till lingonfjärran därinne
i sommarens egen socken
sträcker min dröm ibland
liksom en trana om våren.

Harry Martinson: Ur Nomad, 1943


"Landet som inte längre är"
heter Peter Gerdehags film som nu ges i TV2

Detta är en unik dokumentär, där Peter Gerdehag har följt livet på en bondgård i Småland under flera årtionden - En stillsam hyllning till vårt kulturarv, som Harry Martinson tillhör. Man grips av ett välplacerat citat ur Harry Martinsons dikt Barndomens skog i "Landet som inte längre är".

Den som missade Nyårsdagens sändning av filmen har ännu två möjligheter:

Sändningstider: Landet som inte längre är
SVT2 sön 1 jan 2012 kl 21.15

SVT2 ons 4 jan 2012 kl 12.45

SVT2 lör 7 jan 2012 kl 01.30


Rune Liljenrud

Gott Nytt Harry Martinson-år 2012

TILLVARONS SUMMOR

Stjärnnätter utströdda genom en levnad
vattenregn nog för att dränka en värld
soldagar sammanförda av minnet
till ett förbrukat paradis
snöstormar sammanblåsta med varandra
till en istid

Allt är möjligt att fruktas och att förväntas
liksom allt detta redan varit en gång
fruktat och förväntat
ett kretslopp som ett jättehjul
av snöstormar och regn
en karusell av solar och öknar

En världskrans av kvinnor, fåglar
skogar och gräs eller otaliga stunder
av fjärilar och sländor
också de till slut som en storm att se
att frukta och förvänta
monsunhjul i rotation, havskaruseller

Harry Martinson



GNOMEN

Vinterns gnom steg fram och sade:
hör hit. Lyssna till mig.
Jag skulle kunna isa dig.
Men i stället skall jag visa dig en
skönskrift i snön.
Det finns en skönhetens ande,
det finns ett människohjärtats hopp
av rent uppsåt
och så barmhärtigheten.
Allt detta kallar jag skönskriften i
snön.
Av den skall du lära.
Gå nu hem.
Rista i is
och skriv i snö
med hoppfullt rundad stil
om förbättringens konst den svåra
om världshjärtats vår.

Harry Martinson



Presiderande Olle Hedberg vid Svenska Akademiens högtidssammanträde 20.12.1963:
"På Akademiens anmodan kommer Herr Martinson att uppläsa några dikter ur en otryckt samling".

Harry Martinson inleder med att läsa dikten TILLVARONS SUMMOR. Därefter läser Harry Martinson dikten GNOMEN, som den 21.12.1963, dagen efter Akademiens högtidssammanträde, finns införd i Stockholms-Tidningen och i Upsala Nya Tidning.



Harry Martinsons dikt GNOMEN finns i diktantologin Vinter, sammanställd och illustrerad av Kaj Beckman, år 1966 (bild).

Sveriges Radios förlag har i serien "Författarröster" utgivit Harry Martinson läser egna dikter, där hans uppläsning i Svenska Akademien 20.12.1963 finns med (ISBN 91-522-1731-0)


Professorn och vår förste ordförande i Harry Martinson-sällskapet Ingvar Holm, ger på ljudkassettens omslag en inkännande presentationen av Harry Martinsons inläsning:

" [...] Så låter Harry Martinson, när han - en genial poet ur svensk fattigbygd - formulerar dikt som kommer att lysa så länge svensk kultur finns men där ännu det gamla bondesamhällets folkmål lever. Av kassetten framgår att detta urmål skulle följa akademiledamoten och Nobelpristagaren livet ut som vittnesbörd om skogarnas, sjöarnas och ensamhetens Sverige. [...]"



Gott Nytt Harry Martinson-år!

Rune Liljenrud

Julens bloggfråga om författare får här ett tillägg inför nytt årsskifte

Julens bloggfråga om författare, som finns utlagd den 23 december, får här ett tillägg inför årsskiftet 2011-2012.

Citatet nedan visar till samma författare som Julens bloggfråga gäller, men är hämtat ur en annan roman. Det handlar om ett årsskifte. Så här inleds romanen från år 1999:

"Käre Rabbi!
Jag skriver till er för att jag hittade ert namn i en judisk kalender, gjord till ära av Rebbe Schlita Melech Hamosciach. Jag vet inte vem det är, och jag vet inte heller vem ni är. Men ändå kände jag att det var nödvändigt för mig att skriva. Var jag hittade den där kalendern är kanske inte så viktigt varken för er eller för mig. Men jag kan ändå berätta det. Jag hittade den i papperskorgen på ett dåligt städat hotellrum i Stockholm. Den föregående gästen hade helt enkelt slängt den där, vilket i och för sig inte var så konstigt eftersom kalendern gällde för år 1995. Eller rättare sagt för ELUL 5755 - TISCHRI 5756. Det senare gissade jag var den judiska årsräkningen som börjar med - inte vet jag. Kanske jordens födelse? Eller det årtal som krossade alla dinosaurier och för alltid började en ny tideräkning - meteorens mörka kyss.

Jag började genast bläddra i den där kalendern. Den såg på en gång hemmagjord och exotisk ut. Lite grann som de där sladdriga trycksakerna vi fick från vår handelsbod när jag var liten. Valdemar Erikssons Eftertr. Det var någonting valhänt småstadsaktigt över den där kalendern som jag både tyckte om och stördes av. Och ändå fylldes jag av glädje när jag läste den allvarliga uppmaningen på den första sidan:

ETT NYTT ÅR:
EN NY ERFARENHET

Det gav mig den rätta känslan man bör ha inför ingången av ett nytt år. Känslan av nyföddhet blandad med sorg och kyla. För finns det någon erfarenhet som inte är blandad med sorg och kyla?"

[...]

Elisa


~~~

Vem har skrivit detta?

Vilken är romantiteln?


Svara gärna nedan!

Lägg upp en kommentar till:
Harry Martinson i tiden

Gott Årsskifte 2011-2012

önskar

Rune Liljenrud

Julstämning med Harry Martinson och Pälle Näver / Josef Högstedt

År 2011 är det 105 år sedan Sveriges äldsta jultidning Julstämning, kom ut för första gången.

Harry Martinson (6.5 1904 - 11.2 1978) har i den klassiska jultidningen Julstämning 1984, sju dikter: DORA, FARTENS TJUSNING, DRIVVED ÄLSKAR JAG, JULTOMTEN, SAMTAL I SKYMNINGEN, GÖINGE samt TIDIG VINTER. (Dikternas titlar med versaler)

I Julstämning 1984 finns också en artikel om Harry Martinson, "Han speglade kosmos i en daggdroppe", av Karin Österling, som svarar för både text och foto. Artikeln är på sju helsidor, illustrerade med sju Harry Martinson-bilder. Tidningen finns tillgänglig på Författarmuséet i Jämshög.

Lokalmynt för Olofströms kommun 10 kr


DORA ~ av Harry Martinson

Under hatten av strå vars flätning silade solen över din panna
blickade björnhallonmörka ögon, barnsligt borrande.
Tyst ville du försvara ditt ansiktes mörka regn av fräknar.
Men ibland glömde du dig och skrattade.


Ur GÖINGE ~ av Harry Martinson

[. .]

När krediten var slut
klingade här ödsligt en tom mjölkkanna
bitterhetsklocka
i utvandrarenbs fattiga dröm
om Västern.
Nu susar vinden till ingen.
Torpen dogo bråddöd bland sina liljor.
Men det rosslar ännu i skorstensmurarna.
Nässlorna blomma.


TIDIG VINTER ~ av Harry Martinson

När trädet slumpat bort sin gula schal
förfaller svampen hastigt i sin skog
där stumma granar skyla frusen dal.
Då stelna drillarna som trasten slog.

Den bitska vinden torkar gräsets rör
en torftig dödört räknar sina frön
när vintern snabbt till vita läppar för
sin flöjt av is och spelar gällt för snön.



Pälle Näver (12.7 1897 - 15.1 1986) känd som poet under pseudonymen Pälle Näver, medan hans namn var Josef Högstedt, har i jultidningen Julstämning 1984, fem dikter: Min rimbukett, Mot adventstider, Kälkbacken, I juletid samt Snögubben. (Dikternas titlar med gemener)

Byst av Pälle Näver vid Stenberga Hembygdsgård


Pälle Nävers diktarstuga Vättehult, Stenberga



Ur Min rimbukett - Av Pälle Näver

Av stämningar och bilder
jag samlat på mitt sätt
en liten blyg och ringa
men vänlig rimbukett,
den vill jag varsamt bringa
till alla och envar,
som genom smålandsbygden
på allfarvägen far.

[. .]


Ur Snögubben - Av Pälle Näver

[. .]

Ja, tomten - är det inte han
som står vid visthusknuten
med lykta och med luva grann
så tyst och mystiskt sluten?
I sekelgrå gestalt och skägg
som vitnat genom åren
han skymtar utmed kärntung vägg
i snön bland alla spåren . . .

[. .]


I juletid - Av Pälle Näver

Därute faller tyst och tätt
den vita, mjuka snön,
och breder stilla, ängsullslätt
kring skogarna och snön
sitt svala täcke över allt,
som låg där naket nyss
men som nu undfår ny gestalt
vid lätta flingors kyss.

Ett vinterland i skymning går
med några tysta hus,
som tryggt i ödemarken står
med tända fönsterljus...
Så minns jag än min barndoms by
en minnets julekväll,
när brasan tändes, varm och ny
på spisens öppna häll.

Och efter tunga vandringsår
av kiv och slit och släp
jag åter som en pojke står
och glömmer livets skräp
för gran och brasa, mat och ljus
i lågt och torftigt bo
och hör ett fjärran orgelbrus,
som smeker mej till ro.



Lars Engqvist, född i Karlskrona, förre landshövdingen i Jönköpings län, har under år 2011 valts till ny ordförande i Pälle Näver-sällskapet, som på Pälle Nävers födelsedag den 12 juli har sin årshögtid i Stenberga. Lars Engqvist samarbetade på tidningen Arbetet med vår tidigare ordförande i Harry Martinson-sällskapet, Bertil Palmqvist.

Pälle Näver-Sällskapets nye ordförande Lars Engqvist tillsammans med Pälle Nävers sonson Pär-Olof Högstedt vid Sällskapets årshögtid 2011 i Stenberga den 12 juli, Pälle Nävers födelsedag (1897-07-12--1986-01-15).

Söndagen den 23 oktober i år presenterades Pälle Näver på Skansen i Stockholm av Pälle Näver-Sällskapet i sammarbete med DELS, De litterära sällskapens sammarbetsnämnd. Bl.a medverkade där Sällskapets nye ordförande Lars Engqvist och Pälle Nävers sonson Pär-Olof Högstedt, i ett program kallat "Pälle Näver i ord och ton".


Till sist här två dikter med psalmackord, Psalm av Harry Martinson och Aftonpsalm av Pälle Näver

Psalm ~ av Harry Martinson
(Kan sjungas på den medeltida psalmmelodin 623 i Den svenska psalmboken från år 1986)


Död skapelse grundlade världen
och levande skapelse förde
tillsammans de ämnen och safter
som solen med värme berörde.

Den yttersta skapelsehärden
vet ingen, ej var den sig gömde
ej hur den i gåtfulla världsrum
sin gåta förstod och bedömde.

Om tidernas ursprungsgestaltning
tar tusen av år att ens fråga.
Nu gäller det modet att leva
att död och förgängelse våga,

att plötsligt när ingenting stämmer
se löftenas grunder försvinna.
Att ställd inför kraven som skrämmer
sin tillförsikt söka och vinna.


Aftonpsalm ~ av Pälle Näver
(En av Pälle Nävers mest sjungna dikter, som finns med många olika tonsättningar)

Låt mig spänna bönens vinge;
himlen är så hög ikväll.
Friden svävar över jorden,
viskande vid varje tjäll.

Bortom skogen, bortom bergen,
upp mot aftonskyn det hörs
som ett stilla sus av vingar,
som av längtan uppåt förs.

I Betania, när kvällen
bringar doft från ros och slån,
vill i afton tyst jag möta
timmermannens store son.

Djupt jag böja vill min panna
för ditt höga majestät,
ej i bävan men i kärlek,
vill jag lyss till dina fjät.

Mästare! Jag ser dig komma
outsägligt rik och skön;
låt mig röra vid din mantel
med mitt hjärtas tysta bön.



Tidningen Julstämning 1984 finns tillgänglig på Författarmuséet i Jämshög.


GOD JULHELG
önskar

Rune Liljenrud

Den heliga familjen ges så olika beskrivningar ~ ~ Svara här på julens bloggfråga om författare!

Konstnärinnan Eva Spångberg, som skulpterat så många fina bilder i trä av Den heliga familjen, avled i år. Hon hann inte bli klar med den bild av Maria, som finns ovan, men hon "såg vad som fanns gömt i träet". Så uttryckte hon sig.

I gårdagens blogg Vindersolståndet med årets mörkaste dygn, den 22 december, har Harry Martinson en beskrivning av Maria i dikten JULSÄGNEN

"Den natten kommer Guds moder
med näbbskor och flaxande kjortlar.
Så guldgul som havrehalm
står glorian kring hennes nacke."


Nya beskrivningar av Den heliga familjen tillkommer. I en roman som utkommit år 2011, finns en tolkning, som kanske inte mött oss på något liknande sätt tidigare, men som bjuder till eftertanke. Kanske vill Du som bloggläsare svara på frågor:

Vem har skrivit detta?

Vilken är romantiteln?

[...] Maria i blå mantel med Jesusbarnet i sitt knä, en stadig rundhyllt blond gosse som verkade försigkommen för sin ålder, ett knubbigt spädbarn som tycktes ha klivit ur barnavårdscentralens normalviktskurvor utan några tecken på glutenintolerans, hjärtproblem eller malnutrition. Ingen kolik hade plågat denna baby, som med oföränderligt klok och vaken blick tog sig an omvärldens människor [...]

[...] Inte den blåmantlade Maria leende i sin rosengård med ett rosigt Jesusbarn i sitt knä, inte en blond Maria med krönt huvud och mjölkflödande bröst, nej, en mer nött och vardaglig Maria, så som Hieronymus Bosch målade henne, med mittbenat mörkt hår och födelseblekt ansikte, med halvslutna ögon som fortfarande bär spår av förlossningssmärtan och blodförlusten, och nu så undrande blickar ner på det nyfödda barnet som ligger oskyld i halmen, medan Josef, en trött gammal man, med sin vänstra hand stöder sig mot krubban. Hans högra hand är instucken i västen, som om han tar sig för hjärtat av ålderns kärlkramp, och han ser på barnet, mer trött än undrande. Hur ska han försörja dem, ska krafterna räcka? Det barnet är han inte far till. [...]

Svara gärna nedan!

Lägg upp en kommentar till:
Harry Martinson i tiden
Julglädje önskar

Rune Liljenrud

VINTERSOLSTÅND ~ "Vad gör det att rymden är tröstlös arm / när våren är härligt bebådad?"

Vindersolståndet med årets mörkaste dygn, inträffar i år den 22 december.

Harry Martinson publicerade i Julefrid 1932, s. 1. Nationaltemplarordens jultidning, dikten JULSÄGNEN "Den natten kommer Guds moder" - Inleds av ett kort prosastycke "Stjärnpiggig natt med frostvita landskap". Ill. Einar Norelius.



Samma dikt "Den natten kommer Guds moder", publicerades i Helsingborgs Dagblad den 22.12.1935 s. 14 med titeln "En julsägen". Publiceringen skedde i anslutning till Vindersolståndet.

Harry Martinson är också i denna dikt metaforernas mästare, när han binder samman Julens innehåll med Vindersolståndet.

Den natten kommer Guds moder
med näbbskor och flaxande kjortlar.
Så guldgul som havrehalm
står glorian kring hennes nacke.

Hon går där och väntar och väntar
där månens tennspöke skiner,
där sjustjärnan klänger på enen
och vinden i granpälsen risslar.
Hon känner så väl detta öde:
att året förfryser och stäkes,
hon vet hur det fryser och sargas
och vet huru såret läkes.
Själv går hon igen som de andra:
gengångarna Döden och Solen,
och framstår för barnsliga själar
i näbbsko och fladdrande kjortel.

Hon slår ock på tänkarnas rutor
och ser ut mot Sirius härdar
och säger: aphelium vänder!
mot ljustider gå edra världar!
sen svinner hon bort.

Så väckte hon tanken på våren
som dödats i höstens tvivel.
Vad gör det att rymden är tröstlös arm
när våren är härligt bebådad?
Guds moder går havande kring
varhelst tvivlare leva i kölden.

HARRY MARTINSON




VINTERSOLSTÅND
~
Vad gör det att rymden är tröstlös arm
när våren är härligt bebådad?


Rune Liljenrud