Harry Martinsons UTSIKT FRÅN EN GRÄSTUVA 1963 jubilerar 55 år ~ "tuvans landskap omkring skon"

HARRY MARTINSON – TIO Jubilerande böcker år 2018

*  UTSIKT FRÅN EN GRÄSTUVA 1963  ~  55 år 

Harry Martinsons Utsikt från en grästuva 1963, som utkom för i år 55 år sedan, recenseras i BLM 1963, nr 10 under rubriken SOMMARTÄNKAREN MARTINSON, av Reidar Ekner, kanske mest känd som kännare av Gunnar Ekelöfs rika författarskap, aktiv i Gunnar Ekelöf-sällskapet och redaktör vid utgivning av Ekelöfs skrifter i åtta band, varje del med inledning och kommentar.

Reidar Ekner för samman Harry Martinsons naturiakttagelser i Svärmare och harkrank, Midsommardalen samt Det enkla och det svåra med Utsikt från en grästuva: "Här i Norden har vi en känsla för våren och sommaren som människor i länder med sydligare klimat saknar. Årstiderna är för oss ett påträngande faktum som avspeglar sig i våra liv och bestämmer dess rytm tydligare än i Södern. Man kan om inte annat se det i dikten, som hämtar sina mest älskade bilder och motiv från naturens växlingar och återkomster. Martinson påminner oss vältaligt om att det förhåller sig så. […] 

Men, Martinsons sommarvärld är inte orubbad, påtalar Reidar Ekner och nämner skogsgläntans försvinnande. "Sverige växer igen för att bli timmer på rot. Skogarna har blivit tråkigare, självgott graniga, dystert enformiga, tycker Martinson och kåserar över gläntans betydelse för vår utdöende känsla för naturmystik. Med gläntan försvinner huldran ur vår poesi, och han anser att verkligheten blir fattigare när hon drar bort. […] De nya plastmotorbåtarna, som smattrar fram längs strändernas vassruggar och skrämmer bort häckande fåglar, får illustrera den 'urbaniseringens flod som flyter fram genom världen, som snabbt förändrar landskap, samhällen och städer, sjöarna, floderna och havskusterna'. […] Den svenska insjösommaren är bortbullrad. Nattskärran hörs inte längre, eftersom alltid någon motor går någonstans. 'Naturskildringen blir därför företrädesvis en historia om hur man silar bort buller.' Har man inte själv ett minne som sträcker sig tillräckligt många decennier tillbaka, behöver man bara kasta en blick i artonhundratalets naturskildringar för att se hur rätt Martinson har."

I hela Harry Martinsons diktning tolkas vördnad, häpenhet inför naturen och maning till insikt om mänskligt ansvar. Det som finns av detta i Utsikt från en grästuva 1963, finns redan tydligt i diktsamling Natur 1934, med BALKONGER I-IV och skrämmande bilder från "balkongens utsiktskorg":

Från balkongen syns ganska tydligt en igenvuxen damm.

Flöjeln har rostat, kalkonen är död,

klingande tvätthus ha ruttnat i dalen.

Karparna äro åldriga där.

Den forna förbindelsen med havet har upphört,

på skylten läses: Allt är förbjudet! Dammen är avstängd!

Skamsna näckrosor göra sitt bästa:

lägga fram vemod och dröm till försvar.

Under Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Stockholm maj 2013 föreläste Staffan Söderblom, professor i litterär gestaltning vid Göteborgs universitet, och betonade då att det i Harry Martinsons författarskap finns två starka, starka impulser. Den ena är att berätta om det som är, berätta om en egen erfarenhet som aldrig går att komma förbi, och det handlar om splittringen och övergivenheten o.s.v. Det är ett slags bekännelsenivå i detta. Men så arbetar han med detta så till den milda grad att han är ute efter att göra berättelsen eller bekännelsen opersonlig i den meningen att den blir en djup utsaga om det mänskliga predikamentet. Det är alldeles storartat, att man kan tänka sig att den linjen slutar inte i målet "det torra lövet" utan i den riktning som "det torra lövet" hela tiden ger oss.

"Lekte man med ett torrt löv så var lövet meningsfullt just sådant det var, som ett torrt löv med en hel mängd fina egenskaper. Det kunde prassla svagt om det blåstes längs marken, och höll man upp det i luften och lät det falla dalade det sakta och med ett gungande fram och åter till dess det nådde gräset men bara för att visa ännu en fin egenskap, sin lätthet och känsliga beredvillighet att när som helst röra på sig och vicka för minsta vindil. Hela tiden höll det sig inom gränserna för vad ett torrt löv förmår, och just emedan barnet som lekte förhöll sig lövtorrt följsamt med fantasi och ögon och inte krävde någon förfärligt märkvärdig reson av lövet blev det torra lövet nästan allvärldsligt och kunde för flera minuter - som på grund av intensiteten i upplevelsen blev flera århundraden - fylla hela tillvaron med all den mening som för tillfället krävdes."

HARRY MARTINSON:

Ur Utsikt från en grästuva, /Brev 

Bengt Emil Johnsons Efterord i Harry Martinson-sällskapets utgåva av Naturessäer ger åt läsaren mycket värdefull hjälp att riktigt ta till sig "tuvans landskap omkring skon".

Rune Liljenrud

================

HARRY MARTINSON – TIO Jubilerande böcker år 2018

85 år  Kap Farväl!  ~ 1933

80 år  Midsommardalen  ~ 1938

75 år  Nomad  ~ 1943

70 år  Vägen till Klockrike  ~ 1948

65 år  Cikada ~ 1953

60 år  Gräsen i Thule  ~ 1958

55 år  Utsikt från en grästuva  ~ 1963

45 år  Tuvor  ~ 1973

40 år  Längs ekots stigar  ~ 1978
(Urval efterlämnade dikter)

35 år  Bollesagor  ~ 1983

(Ur det efterlämnade materialet till

Vägen till Klockrike