Bengt E. Anderson * 9 februari 1927 † 13 april 2014
Bilder: Bengt E. Anderson som föredragshållare
den 15 november 2009 i Stavs skola, Näbbeboda
Bengt E. Anderson föddes i Jengi-Hessar, Sinkiang (Xinjiang) i Östturkestan, där hans föräldrar Judith och John Anderson då arbetade som Svenska Missionsförbundets missionärer. Efter sina första levnadsår i staden Kashgar kom han tvåspråkig till Sverige. Han har sammanställt en översikt av diplomaten och språkforskaren Gunnar Jarrings vetenskapliga arbeten om det uiguriska språket.
Bengt E. Anderson har under 15 år tjänstgjort i London för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT). Samtidigt var han frilansmedarbetare i Sveriges Radios nyhetsprogram och gjorde regelbundna produktioner för Obs Kulturkvarten. Han har arbetat för Åhlén & Åkerlunds förlag, varit redaktionschef för Idun och chef för Radio Kronoberg.
Född den 9 februari 1927 i Östturkestan
"Vi har nu den glädjande nyheten att tala om, att vi fått välkomna en liten kär Bengt Edvard. Han kom till oss natten till den 9 februari kl 1.15. Allt gick utmärkt och därför var också vår glädje stor, likaså vår tacksamhet till Gud som så underbart hjälpt. Innan allt var över råder naturligt nog en stark spänning. Man undrar hur det skall gå, och så undrar man om den väntade är välskapad. När så allt går bra och allt är bra, då blir man tacksam till Gud och har lätt för att tacka Honom. Svårare är det då allt ter sig mörkt och man möter sådant som man inte förstår."
Detta är ett citat ur ett brev av Bengt Edvards far John Anderson, som Bengt E. (Edvard) Anderson har valt att ha med i sin bok JUDITH OCH JOHN - BREVEN FRÅN KASHGAR. EN TRAGISK SAGA OM ETT KROSSAT HOPP (2011).
Bengt E. Anderson publicerade år 2011 ”Judith och John - Breven från Kashgar”, som bl a bygger på hans tidiga personliga minnen från den nordvästligaste kinesiska provinsen.
Bengt E. Anderson skriver i sin bok, vilken ger en stark skildring av hans föräldrars livssituation i missionsarbete för Svenska Missionsförbundet, från år 1921 med skolor, kyrkor och sjukhus i den nordvästligaste kinesiska provinsen Sinkiang (Xinjiang), Östturkestan och missionsarbetets tragiska slut år 1938, efter förödande svåra politiska förändringar i området:
Bengt E. Anderson skriver i sin bok, vilken ger en stark skildring av hans föräldrars livssituation i missionsarbete för Svenska Missionsförbundet, från år 1921 med skolor, kyrkor och sjukhus i den nordvästligaste kinesiska provinsen Sinkiang (Xinjiang), Östturkestan och missionsarbetets tragiska slut år 1938, efter förödande svåra politiska förändringar i området:
"Jag har så samvetsgrant som möjligt och utan personliga invändningar genomfört sammanställningen av det tillgängliga arkivmaterialet med tonvikt på vad Judith och John Andersons korrespondens har haft att bidra med för att belysa den östturkiska missionens historia, och samtidigt ge en bild av de två brevskrivarnas egna insatser på fältet. Det har varit viktigt för mig att försöka förstå de krafter som drev mina föräldrar till de fysiska och psykiska uppoffringar som det måste ha inneburit - trots allt annat - att så pliktmedvetet och så konsekvent ha verkat utan att svikta och utan tankar på den egna bekvämligheten."
När nu Bengt E. Anderson avlidit i Falkenberg den 13 april 2014, ger läsning av hans bok en god bild av hans ursprung. Jag hade förmånen att få ha kontakt med honom under arbetet med boken om breven från Kashgar och vet hur angeläget det var för honom att hinna få den färdig. Han skriver i bokens förord:
"Ett speciellt tack till min livskamrat Alfhild Wallin-Anderson för hennes generösa och tålmodiga överseende med min frånvaro under många, långa timmar i skrivarlyan i källaren under arbetet med denna bok."
Livskamraten Alfhild och övrig familj finns i många vänners varma omtanke!
Boken om breven från Kashgar blev klar ungefär samtidigt med en annan bok av honom, som vi samarbetade för, Harry Martinson-sällskapets årsbok 2011, BREV KRING EN RESA UTAN MÅL. Bengt E. Anderson ger här goda bevis för sin förmåga att finna var det mest väsentliga är att finna i denna omfattande brevkorrespondens.
"Ett speciellt tack till min livskamrat Alfhild Wallin-Anderson för hennes generösa och tålmodiga överseende med min frånvaro under många, långa timmar i skrivarlyan i källaren under arbetet med denna bok."
Livskamraten Alfhild och övrig familj finns i många vänners varma omtanke!
Boken om breven från Kashgar blev klar ungefär samtidigt med en annan bok av honom, som vi samarbetade för, Harry Martinson-sällskapets årsbok 2011, BREV KRING EN RESA UTAN MÅL. Bengt E. Anderson ger här goda bevis för sin förmåga att finna var det mest väsentliga är att finna i denna omfattande brevkorrespondens.
Harry Martinson-sällskapets 25-årsfirande avslutades med en temadag i Näbbeboda skola den 15 november 2009, där Harry Martinson gick sitt fjärde skolår 1914-1915 med Karl Johan Staaf som lärare (Stav i Harry Martinsons Nässlorna blomma). Dagens tema var ”Näbbeboda akademi - Byskolan som födde en Nobelpristagare. Vanan är halva naturen – om skola, kunskap och pedagogiska knep”.
Bengt E. Anderson medverkade under Harry Martinson-sällskapets temadag i Näbbeboda skola med föredraget ”Signaler och symboler i Nässlorna blomma”. År 2000 framlade han vid Göteborgs universitet en akademisk avhandling för filosofie doktorsexamen ”Att rannsaka en barndom. Harry Martinsons Nässlorna blomma: Tillkomst och tematik”. Bengt E. Andersons mycket omfattande doktorsavhandling är lättillgänglig i sitt språk och den är mycket värdefull i den omfattande litteraturen omkring Harry Martinsons diktning.
"Ty människan själv är och förblir det första och det sista."
Dessa ord av Harry Martinson ur Kap Farväl! finns med i Bengt E. Andersons dödsannons. En tydning därav finns möjligen i det som Sonja Erfurth skriver om orden i sin bok Harry Martinsons 30-tal:
"Sjömannen Martinson filosoferar över världens situation. Dåliga politiska ledare kommer att störta världen i ruiner, men människan kommer alltid åter efter kriserna. 'Ty människan själv är och förblir det första och det sista.'
Detta credo kan sammanfatta Martinsons hela författarskap."
Också Bengt E. Andersons ursprung, liv och gärning ryms i denna mening:
"Ty människan själv är och förblir det första och det sista."
Requiescat in pace!
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar